Kände för att skriva en lång och mysig text. Tror inte att den blir mysig men en text ska jag nog få ihop. 
 
Tänkte börja med att berätta hur stööört stressad jag är just nu. Går runt med en klump i magen, och kommer förmodligen att göra det till och med nästa torsdag. Då sätter våra lärare slutbetygen. Och den här veckan så måste jag göra klart typ allt som ska in, för på fredag kanske vi måste lämna in våra datorer. Som tur är så ska jag och Jennifer ha en pluggsöndag imorgon (no that is not so vanligt) och göra klart så mycket vi kan. Ska verkligen göra så mycket jag kan då så att jag kan riilaxa när jag går och lägger mig. Ska försöka hinna med att springa lite efter vi har pluggat också, om jag orkar... 
 
Sen måste vi bli klara med vår film som vi håller på med på svenskan också. #FuckingFörjävligtTyckerJag. Allt var mycket svårare än vi trodde för vi är ju så många, och det finns typ inga dagar som alla har kunnat spela in. Men nu måste vi ta det i veckan guurls. Och inte nog med filmen, måste åka iväg och köpa stuffs till mitt hus som jag bygger på bilden. Har gjort ett hus som ser helt stöört fult ut så jag bestämde mig för att göra ett helt nytt som jag jobbar med hemma istället. Jag har A i bild, och vill gärna behålla det. Skulle kännas surt som fään att sjunka i betyg. 
 
Nu har jag också hittat skolan som jag vill gå på, det blir Thorén Business School vid mediis. Var på en rundtur där i onsdags med mami, och den verkar besthest. Plus att jag träffade min engelskalärare från 7an där, hon slutade tyvärr på vår skola vilket jag tyckte var syynd eftersom att hon var min favoritlärare haha. Men hon är tydligen lärare på Thorén nu! Kändes kul att hon jobbar där, får mig liksom att vilja börja där ännu mer. 
 
Det får vara nog för ikväll, har ont i fingrarna så örkar inte skriva meeer hehe. Ska läsa lite ask.fm svar hahha tycker det är sketakueel att bläddra igenom folks ask. Fast jag frågar aldrig nåt hehe, ajm not that brajv. Men vi hörs kanske imorgon, pusspåer 
 
Har många gånger ångrat att jag skaffade blogg så tidigt. Jag har liksom bloggat sen jag var 11 eller om jag var 12 år gammal. Visst är det kul att titta tillbaka, men fan vad cäpä jag var hahha. Det är roligt att kunna scrolla genom min första blogg och hitta massa bilder, se vad jag gjorde då, vilka jag umgicks med osvosv... Men anledningen till att jag ångrar det är för hur lågt min självkänsla sjönk. Ibland fick jag jättesöta kommentarer som "Du är så fin" eller "Vad bra smak du har på kläder". Och då blev jag självklart överlycklig! Verkligen, man fick nästan en liten kick. Men sen då och då så kom det in negativa kommentarer "Du är ful" typ. När jag såg sånna kommentarer så fick jag panik och blev alltid väldigt ledsen. Jag visste inte hur jag skulle ignorera det och tog alltid åt mig. Fick i princip komplex över varenda kvadratcentimeter på min kropp.
 
Kommer också ihåg att Daniela som också bloggade då hade nån wierdo "stalker" som la upp bilder på Daniela (dock inte med Dannies huvud på bilderna) på sin blogg och sen skrev att så skulle man inte se ut, eller så skulle man inte redigera. Då minns jag att hon var helt förstörd, tror faktiskt att hon grät. Och det är bara hemskt och sjukt, så därför önskar jag att jag hade skippat bloggen, och alla andra unga små guurls som bloggade och fick samma respons som jag och Dannie fick. 
 
Nu har jag ju inte särskilt många läsare, men det är faan så mycket roligare att blogg när man inte får massa kränkande kommentarer. Visst kan jag förstå att folk störde sig på mig när jag var yngre, skrev ganska provocerande heheh.. Men på den tiden så skrev alla som då var i min ålder på det sättet. Fast jag var inte som jag beskrev mig själv på bloggen eller vad man ska säga. 
 
Jag har verkligen förändrats helt stöört mycket sen jag började blogga. Först och främst så hade jag mycket problem hemma som jag mådde dåligt över, sen så vågade jag inte "vara mig själv". Låter klyshigt men gjorde verkligen allt för att passa in. Det kan man ju inte direkt säga att jag gör nu hehe, är ganska så knepp. Men till saken då, just nu mår jag bättre än jag någonsin har gjort. Man kan väl säga att hela nian har varit ett riktigt bra år, har sluppit alla problem hemma och bara varit allmänt glad. Visst att det har varit saker som har gjort mig ledsen, men inget allvarligt liksom. 
 
 
Ooooj vad långt det blev...
Vill bort... Min finfina bild förresten.
 
Så, jag har lite panik över betygen nu. Mest svenskan då... Det är nämnligen så att vår svenskalärare (som vi har haft hela året, vi byter hela tiden så det är typ i princip bara så lång tid vi har en och samma lärare) ska sluta ha oss i svenska. Eller, hon har slutat redan. Vi kommer bara ha henne i spanska. Hela grejer är komplicerad och helt ärligt så vet jag knappt själv varför det har blivit såhär, men det är hennes ensak. I alla fall så måste ju vi ha en svenska lärare, så då ska vi byta mellan TRE lärare resten av terminen. En av dem är vår gamla SO lärare, den andra en liten plutt praktikant haha näjj men han är pretty young och egentligen inte vår lärare. Och så ska vi ha vår engelskalärare, som vi hade i svenska FÖRRA året. Vår svenskalärare som nu har slutat hade bestämt att vi skulle ha ett filmprojekt under hela våren, alltså tills vi slutar. Så min grupp (vårt lilla girlgaaang) har ju nu planerat för ett stort projekt, alltså vi ska göra en lång film. Jag håller på med bildmanuset och är uppe i scen 125 typ, och den är inte slut. Och det kommer ta tid att filma och jaa, ni förstår. Men nu säger då dem här nya svenskalärarna att vi kan defenetivt inte ha ett filmprojekt resten av terminen, och att vi har max några veckor kvar på oss. Och det blir så jäävla dumt, för då kommer vi få göra en slarvig film. Vilket jag inte vill... Dock förstår jag att det är svårt att sätta betyg på enbart ett filmprojekt, dem måste ju liksom få se vad vi kan nu på den här lilla tiden. Men det är sjukt jobbigt för oss elever, i alla fall så tycker jag och mi friendos det. 
 
Och jag är bara såå rädd för att jag ska få ett betyg som är för lågt, alltså att jag förtjänar mer. För det är ju sjukt svårt för våra nya lärare att samsas om ett betyg åt alla elever, när dem bara får vara med oss i drygt två månader. Så neeeeej, ångesten är hög säger jag bara. 
 
 
Gaaanska långt blev det väl?